Tänk att fallande snö kan vara så vackert jämfört med en snöhög. Jag sitter just nu och kikar på en snöhög. Det är en helt unik snöhög. Det finns faktiskt ingen annan snöhög som ser ut exakt som denna snöhög. Innan denna snöhög blev just en snöhög så var snöhögen inte bara en snöhög, utan vackra fallande snöflingor som seglade långsamt ned från himlen, men med förhoppningen om att få bilda en fin snöhög.

Vi leker med tanken att vi är en snöflinga på väg ned från skyn. Jag skulle självklart försöka knyta goda kontakter med andra flingor på vägen ned för att gemensamt segla ned och lägga oss på något kallt ställe där jag inte bara smälter bort på en gång. Om vi bara smälte bort så vore ju en fin snöhög en omöjlighet.

Ni tänker vi att jag seglat ned från skyn, med ett brett kontaktnät, jag och mina flingor lyckades hålla ihop, landa på samma ställe och bilda en snöhög. Men vad är egentligen bäst? Att hamna överst eller underst? En snöhög består ju av flera miljoner flingor. Tungt att ligga underst. Men samtidigt så kan inte överst heller vara någon höjdare. Det räcker ju med att något vänder kappen efter vinden så blåser jag bort. Bort från min snöhög. Nej, mitt i någonstans måste vara bästa positionen.

Nu är det bara att ligga här och vara stolt. Mission complete. Det händer inte så mycket på dagarna. Inte på kvällarna heller. Vi ligger där, kalla, platta och undrar hur det skulle vara att inte vara en snöhög. Vi vet också att tiden vi ska ligga här är inte upp till oss att bestämma. Det bestämmer någon annan. Plusgrader är vår värsta fiende, för då vet vi att polarna i översta lagret smälter bokstavligen bort och snart är det vår tur. Hoppas jag blir en regndroppe i mitt nästa liv. Då tänker jag landa i ett stort hav. Självklart finns det otäcka saker där också. Och i de mörkaste vatten….. hajar du?