Som rubriken antyder. ”Egentligen är jag rätt snäll”. MEN, när det kommer till satans påfund a k a julmusik så brister det i hjärnan på mig. Jag blir så trött och jag kan höra mina stackars små nervtrådar går sönder innanför pannan. Det är liksom ett dovt knäppande ljud: ”Tick, Pick, Pock”, en efter en så ger de upp. De klarar inte ens av att flytta informationen från punkt a till b. Jättekonstigt. Tänk om hela världen har ingått i en pakt och denna pakt består av en enda enkel ekvation. Att få Mathias inlåst på Säters mentalsjukhus genom att förfölja honom med julmusik vart fan han än går!

Jag har brutit ned detta i en formel och påvisat detta i ett diagram för att lättare förstå vad som håller på att hända. För att göra det lättförståeligt så har jag gett er följande värden.

x = tid
y = antal spelningar
blå linje = Mathias

Om vi tittar på dan före dan före dopparedagen så låg jag på -10 spelade jullåtar och livet var toppen. Men andra ord så fanns det inte en enda julsång i mig. Kändes rätt bra. Ungefär som att vinna på lotto. Sen hände det något.
Från att tagit tunnelbanan ned till Stockholms stad, närmare bestämt från Huvudsta Centrum till Skrapan på söder, fönstershoppat på Kellys, bussat mig till Norrlandsgatan 21, inhandlat en julklapp till mig själv, ätit någon form av friterad olycklig kyckling på Mc Donalds, krockat med en illaluktande dam i 58 års åldern (som tror att jag är något jävla övergångsställ) och placerat mitt beniga ass på en sandbehållare så var det nu jag förstod att pakten som jag nämnde tidigare måste vara på riktigt!

Ovanstående äventyr gjordes på mindre än 1.5 timme och intagandet av ylande, jesusälskande-Carolafans-låtar hade nu passerat 25! Jag mådde så dåligt men ändå så bra. Som tur var så hittade jag på mitt headset i jackfickan och kunde nu koppla bort omvärlden med några kilo hårdrock. Genast så gick kurvan neråt i diagrammet och effektiviteten av paketinhandling ökade, eller den hamnade positivt på noll igen. Nu gick jag in i någon form av vakuumtillstånd och allt flöt på metodiskt och kontrollerat.

Efter x antal timmar så hade nu en tidigare bestämd träff med Hedeby ägt rum och korvar betalades 3 för 2 eller 1 för 3 eller vad fan det slutade med. Åhlens saknade varan lego, tjejer stod runt hörnet med texten ”fråga mig” på tröjan, en kines med ryggsäck hjulade förbi och en mycket välbehövlig belgisk öl rann långsamt ned i halsen och uttrycket kvalitet framför kvantitet hade föds och vi kände oss rätt vuxna för att vara vuxna. Tack Mattias!

Min dag avslutades i tidigt skede och sömnen tog överhanden redan kl 23. Tror jag. Jag kanske ljuger men vem fan bryr sig?

Åter till julmusiken. Nu har julafton passerat. Tomten doftar sprit, och tomtemor är troligtvis hjulbent och världens ungar är ovetandes glada och gårdagens nervsmällar var över 40!

Spelas det en endaste liten gnutta melodi som ens påminner om musik i juletid så kommer jag se till så att historien ändras och Jesus kommer endast vara ett skällsord som används av regeringen när de precis upptäckt att Bin Ladin använt regeringskansliets fruar som statister i senaste Fäbojäntanfilmen. (Förlåt Jesus, du är rätt bra.)

Och vad hör jag nu? Jo, sambon gick precis förbi och visslade ”Bjällerklang”… det skulle hon inte gjort…