Debatten kring integritets- och frihetsfrågorna har väckt stor uppmärksamhet, vilket de flesta känner till. Detta har lett till att en stor del av sveriges befolkning har valt att stödja piratpartiet i kommande EU-val. Jag är en av dem. Jag har dessutom ”kommit ut” som piratpartist” (Varför?)
Nu fortsätter EU att komma med underbara förslag så som ”godkännande från webbsurfare innan sajter får lämna cookiefiler efter sig”. (Se tidigare inlägg) Här väljer jag nu att citera Jonas Forzelius, specialist inom it- och telekomrätt på advokatbyrån Time:

”Det här tyder på att parlamentet inte har den tekniska kunskapen att skriva sådana här lagar. Vad man tycks göra är att lämna över ärendet till de enskilda länderna och domstolarna. I mitt tycke kan man inte stifta lagar på det viset, ta tillbaka vad man sagt och sen låta domstolarna göra en egen tolkning”

De senaste händelserna kring FRA, IPRED och telekompaketet gör mig fortfarande förbannad, men jag funderar på hur förbannad de ska lyckas göra mig egentligen?
Men vad har hänt med den personliga integriteten och hur tänker de?

Kanske vi tillsammans med EU ska utse en praktikant på 10år med placering i Bryssel och låta honom/henne komma med lagförslag? Denna 10åring får gärna vara duktig på dataspel och hänga på Lunarstorm för det skulle nog räcka för att matcha dagens tekniska kompetens.